(Ur Grönköpings Veckoblad, dock ej publicerat i nationalupplagan utan blott i lokalupplagan):

Orgelmystik i Läspedômen

Det kyrkomusikaliska livet i Grönköping förväntas få ett uppsving, i det att en nybeställd piporgel installerats å Läspedômens läktare. Hr kulturdoktor Stig Berglund (s. t. s. i Hjo), tillförordnad chef för Grönköpings hembygdsmuseum och därmed expert å allt musealt (värdefullt), fastslår dock, att den nya orgeln måste endera rivas eller å annat sätt oskadliggöras.

— Är det ju fullständigt otillständigt, att hr mag- och organist Ludwig Hagwald och Grönköpings kyrkoråd haft mage att utan att höra mig installera en orgel, som ser helt annorlunda ut än det förnämliga orgelharmonium, som hr Hagwalds ogifta faster, fröken Eulalia Hagwald, år 1897 donerade till Läspedômen! Är jag dock lokal representant för RiksAntikVariatet (RAV), och är det därmed jag som har att bestämma om detta! Till vad skola vi hava myndigheter, om de berövas sitt exklusiva monopol å att avgöra vad som är äldst och därmed värdefullast?! understryker hr kult.-dr B. vid samtal med GV.

— Här måste statueras exempel! tillägger hr B. med emfas å tungan. Interiören i Läspedômen får å inga som helst villkor ändras det allra minsta! Särskilt det gamla orgelharmoniet harmonierade — vilket ju höres redan å namnet! — särdeles väl med predikstolen (med relief av hr kyrkoherde Hilarius Boklund i profil) och den hr maltejanzzonska altartavlan, föreställande Grönköpings skyddspatron, hans majestät konung Erik Läspe och Halte, då denne (med sin strålande helgongloria) just nedlagt ett förrymt vildsvin å Norra Utmarken.

RiksAntikVariatet kräver nu, genom sin lokale representant hr kult.-dr B., givetvis understödd av hr stadsrådet Eriksson (s), att den nya orgelfasaden rivs, att det gamla harmoniefodralet fastskruvas i dess ställe samt att alla pipor avlägsnas. Särskilt viktigt är det, att alla konsthistoriskt värdefulla utsirningar (snickarglädje), utförda av hr fabrikör Gårdbergs anfader Fidias Gårdberg, bevaras intakta.

Hr Hagwald och härvarande kyrkoråd ha opponerat sig mot detta, men har hr dr B. fastställt sitt beslut och ålagt desamma att vid vite av 875 000 kr (per vecka) protestlöst underordna sig det i god laga ordning fattade beslutet.

Ett problem är att harmoniets bälgar blivit alltmer otäta, och att de vibrerande tungorna (vibbarna) i bälgaspelet rostat samman och bringat det värdefulla instrumentet till total tystnad.

— Blir det ju härigenom blott än mer värdefullt! åpekar hr dr B. livfullt. Huru sällan åträffar man icke helt ospelbara orgelharmonier av detta exklusiva slag! Ingenting — jag understryker: absolut ingenting! — å detta unika instrument får ändras eller ens vidröras av obehöriga!

Hr f. f. Hildor Peterzohn, som å senare tid alltmer intresserat sig för ett aktivt församlingsliv, har erbjudit sig att ersätta piporna med sin gamla synthezajser, vilket hr dr B. icke säger sig hava något emot. Hr Pz:s enda motkrav är att få tillgodoräkna sig metallvärdet av piporna.

— Ingenting går dock upp mot ett riktigt häftigt rocksound med möjligast många decibeller under tempelvalven! åpekar hr f. f. Pz. Det behövs något som sätter sprätt å församlingen (fru änkefru Pilzén och fröken stadsäldstan Sophie Liljedotter) säger han och tillägger: Piporglar äro helt ute! Vem vill i dag höra olika pipljud i kyrkan? Nej, fram för riktigt ös i församlingssången, nu när det finnas så många jätteballa låtar för liturgiskt bruk!

Hr kyrkoherde Boklund åpekar, att det vore gynnsamt för det kyrkomusikaliska livet i Läspedômen att förse den hr peterzohnska synthen med karaåke (ett slags automatiskt komp) för bl. a. »Blott en dag» och »Jag har hört om en stad ofvan molnen» (det himmelska Grönköping). I ty fall kan Grönköpings egen s. k. bårlärka — fru sångartist Gördis »Flabbs» Brunander — framföra sina soli utan att hr mag- och organist Hagwald behöver närvara, något som skulle skona hans nerver avsevärt.

Hr kult.-dr Berglund tillstyrker komplettering med karaåke, enär han ju icke är motståndare till en till tidsandan anpassad varsam förnyelse av de kyrkliga förhållandena.

— Kravet kvarstår dock absolut oeftergivligt, att allt måste se ut som det gamla harmoniet! Sedan må det låta huru som helst, det lägger jag mig inte i, understryker hr kult.-dr Berglund å RiksAntikVariatets vägnar.


tillbaka / back