Biskopen i Göteborg, Carl Axel Aurelius, om orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka, Halmstad:

Yttrande i mål angående tillstånd till ändring av kyrkobyggnads interiör (orgelfasad) enligt lagen om kulturminnen - överklagad dom i Kammarrätten i Göteborg nr 3201-04

På uppdrag av Halmstads kyrkliga samfällighet och med anledning av sökt prövningstillstand i regeringsrätten i rubricerat ärende vill jag avge följande yttrande:

Konflikten kring orgelbygget i S:t Nikolai kyrka i Halmstad har pågått i mer än ett halvt decennium. Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift har i yttrandet till Kammarrätten (2005-02-10) beklagat långvarigheten och funnit Länsrättens dom väl avvägd då det gäller att finna en rimlig lösning på den uppkomna situationen. Vidare har stiftsstyrelsen påtalat att det ligger utanför dess kompetens att yttra sig i frågan om Tengbomfasadens kulturhistoriska värde.

En förnyad genomgång av de äldre handlingarna i ärendet och de nya som tillkommit efter stiftsstyrelsens yttranden ger ändå anledning till vissa reflektioner.

Det måste anses självklart med tanke på orgelprojektets storlek att samfälligheten hade eller införskaffade kunskap om gällande bestämmelser och att förändring av fasaden förutsätter Länsstyrelsens godkännande. Det är anmärkningsvärt att en så häftig motsättning har kunnat uppstå i denna fråga. Det är min uppfattning att konflikten måste förstås utifrån fler fakta än de som redovisas i ärendets diarieförda dokument. I ärendets gång går det att skönja ömsesidiga kommunikativa problem, bristande kongruens mellan muntliga och skriftliga meddelanden och tolkningssvårigheter avseende innebörden i handlingsstrategier och beslut.

Det har blivit alltmer angeläget att försöka förstå varför en ny orgelfasad har införskaffats och varför samfälligheten tagit strid för densamma.

Ur dokumentationen i ärendet kan utläsas att samfällighetens ambition har varit att uppnå överensstämmelse mellan instrument och fasad. Den nya orgeln är av annan art, väsentligt större och av högre kvalitet än den gamla orgeln. Den nya orgeln har en viktig såväl praktisk som symbolisk funktion i det mycket rika kyrkomusikaliska utbud som sedan decennier präglat S:t Nikolai församling (församlingens musikgudstjänststatistik är en av stiftets bästa). En blick på orgelfasaden skall omedelbart ge upplysning om instrumentets kvaliteter. Fasaden kan sägas vara instrumentets ansikte som vittnar om bland annat dess proportioner, "ty fasad och orgelhus skall utgöra en organisk del av orgeln och ej vara en framför denna uppställd kuliss" (uttalande av orgelbyggaren Sybrand Zachariassen i professor Hans Hellstens bok Instrumentens drottning: orgelns historia och teknik, Stockholm 2002, sid. 152). Ur den synvinkeln är det viktigt att fasadens pipor är ljudande och att den inte blott är en kuliss. Uppfattningen att instrument och fasad skall utgöra en organisk enhet finner vi hos många orgelbyggare och organister.

Tengbomfasaden har av RAÄ betecknats som "en med blindpipor försedd fasadkuliss som symboliskt avspeglar den funktionella uppbyggnaden i orgelverken från 1938—1941 respektive 1956" (Länsrättens dom sid. 3). Tengbomfasaden var inte en organisk del av den gamla orgeln och skulle ej heller utan svårigheter bli det med den nya. Att Tengbomfasaden är en kuliss är dessutom uppenbart för orgelkunniga som med en gång ser att vissa pipor har orealistiska proportioner. "Riktiga" pipor ser inte ut som dessa blindpipor. Om samfälligheten tvingas återmontera Tengbomfasaden är avsikten att blindpiporna skall utbytas mot ljudande pipor från den nya orgeln, vilka har ett annat utseende än de förra. Redan härigenom kommer Tengbomfasadens utseende att förändras vid en återmonte~ ring. Men än mer påtaglig blir förändringen genom det faktum att blindpiporna är av annat format än den nya orgelns pipor. Pipfältens dimensioner kommer att rubbas. Det är följaktligen en omöjlighet att bevara Tengbomfasadens utseende intakt om den fortsättningsvis skall bli något annat än en fasadkuliss.

Tengbomfasaden är tillkommen i samband med en omgestaltning av kyrkorummet i sin helhet. Starkare hänsyn har tagits till den omgivande miljön än till själva instrumentet vid gestaltningen av orgelfasaden. Den av RAÄ påtalade arkitektoniska helhetsgestaltning, i vilken Tengbomfasaden vid tillkomsten var en del, är uppbruten genom den senaste, och av Länsstyrelsen godkända, väsentliga förändringen av orgelläktaren. Genom att parallellt studera bilder av den nuvarande respektive den av Ivar Tengbom gestaltade läktaren blir förändringen uppenbar. I målets handlingar är det inte alldeles tydligt vilken avgörande visuell betydelse den godkända förändringen av läktarbarriären och borttagandet av ryggpositivet (dvs. den samling av pipor som monteras i läktarbarriären) faktiskt har. Den öppning i barriären som åstadkommits har dessutom en praktisk vinst. Framförandet av många kyrkomusikaliska verk underlättas av god kommunikation mellan läktare och kor. Organisten kan ses av och via speglar se musikanter i koret.

Halmstads kyrkliga samfällighet har i yttrandet till kammarrätten anmärkt att den påtagliga örnformen i gestaltning och utsmyckning av Tengbomfasaden ger obehagliga associationer åt 1940-talets tidsanda. I denna anmärkning kan jag instämma. Att associationer i nazistisk riktning över huvud taget är möjliga via symboler i en kyrka är olyckligt.

Ärendet gäller Tengbomfasadens öde. Därför görs i målets handlingar ingen bedömning — annat än i svepande och polemiska yttranden — av de eventuella mervärden som den nya fasaden skulle kunna ha. Det är viktigt att lägga märke till att denna är specialritad för S:t Nikolai kyrka. Det är uppenbart att designen medvetet anknyter till kyrkans katedralkaraktär och att de höga turellerna utgör "ekon" av kyrkans pelare. Jag vill framhålla vikten av att en förnyad prövning av ärendet också innehåller en bedömning av den eventuella förlust av arkitektoniska värden borttagandet av den nya fasaden skulle innebära. Det är också viktigt att se långsiktigt på de ekonomiska aspekterna av en sådan åtgärd. Kan den försvaras inför nästa generation?

Slutligen vill jag framhålla att konflikten i Halmstad sannolikt fördjupats av orgelns ställning som det musikaliska huvudinstrumentet i Svenska kyrkans gudstjänster. Den är viktig för många människor. Orgelmusik är omedelbart förknippad med gudstjänst i Svenska kyrkan, som i internationellt perspektiv har påfallande mycket sång och musik i gudstjänsten. I gudstjänsthandbokens anvisningar för exempelvis vigsel och begravning står det: "Gudstjänsten inleds med orgelmusik där så kan ske". Orgeln är ett av de inventarier, jämte altare, dopfunt och predikstol, som är föremål för särskild invigning när en ny kyrka tas i bruk eller har renoverats.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att frågan om orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka inte är ett enkelt tillståndsärende. Halmstads kyrkliga samfällighet har höga kyrkomusikaliska ambitioner och har investerat i en ny orgel av mycket hög kvalitet. Att den nya orgeln skall ha en integrerad och för instrumentet representativ fasad är en strävan som är lätt att förstå i sammanhanget. Halmstads kyrkliga samfällighet har i sitt yttrande till Kammarrätten övertygande visat att Tengbomfasadens kulturhistoriska värde kan ifrågasättas. Motivet till Länsstyrelsens beslut att Tengbomfasaden skall återuppbyggas framför den nya orgeln måste också — i enlighet med argumentationen ovan — ifrågasättas. Dessutom är den enhetliga miljö i vilken den tillskapades uppbruten. "In situ"-argumentet har försvagats. Om det i fortsatt prövning fastställs att Tengbomfasaden i sig själv har mycket högt kulturhistoriskt värde, bör prövningen i första hand gälla möjligheten att den förvaras på museum.

Göteborg den 2 februari 2006

Carl Axel Aurelius
Biskop och ordförande


tillbaka / back