Sören Angeldorff till Riksantikvarien: (Insänt till RAÄ i början av januari 2008, efter fyra månader ännu ej besvarad.)

Riksantikvarie Inger Liliequist
Riksantikvarieämbetet
Box 5405
114 84 STOCKHOLM

Den gamla fasaden »med sin planlösa anhopning av stumma pipor, är beklagansvärd. En ny orgel måste givetvis ha en ljudande fasad med en visuellt attraktiv utformning.»
(Mikael Wahlin, konsult åt orgelkommittén, i ett expertutlåtande augusti 1994)

Bästa Inger Liliequist!

Skrivelse rörande orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka, Halmstad 

I konflikten kring orgelfasaden i S:t Nikolai kyrka har den tjänsteman på Raä, vilken har till uppgift att handlägga orgelfrågor, intagit en ståndpunkt, som står i strid med riktlinjerna för tillvaratagande av de antikvariska intressena, så som Du formulerat dem.

I Svenska Dagbladet den 24 april 2004 och Kyrkomusikernas Tidning nr 4–2004 anger Du några mycket viktiga riktlinjer för det antikvariska arbetet. Du säger bl. a., att »kraven kanske är för hårda i dag, kanske måste vi göra smartare prioriteringar när det gäller vad som skall skyddas. — En fornlämning måste ju ha relevans för att vara värd att bevaras. …det är så viktigt att vi för en diskussion med våra uppdragsgivare och med allmänheten, så att vi får veta vad folk vill satsa på.» (SvD) »Det gynnar ingen att man skjuter lagstiftningen framför sig». Man måste »ha en nära dialog med brukarna», »Vi är i första hand till för medborgarna.» (KMT)

Jag behöver säkert inte i detalj erinra Dig om Dina mycket intressanta och kloka uttalanden.

Mot bakgrund av dessa riktlinjer är det anmärkningsvärt, att Raä:s orgelsakkunnige i fallet med den s. k. tengbom-fasaden just skjuter lagstiftningen framför sig och i total konflikt med kyrkomusikerna, församlingen och en massiv kritik från orgelsakkunniga i hela världen (se nedan!) omedgörligt kräver att den nya orgeln, som är ett praktinstrument på högsta internationella nivå, måste byggas om så, att den ser ut som den gamla kulissfasaden. Det innebär att »tengbomfasaden» skall rekonstrueras (den existerar inte längre i sinnevärlden) och till mycket hög kostnad tvingas på den nya orgeln. Förutom de båda antikvarierna vid länsstyrelsen finns ingen här i Halmstad — ingen i församlingen, bland kyrkomusikerna, prästerna, körsångarna, gudstjänst- och konsertbesökarna — som vill se den gamla fasaden återuppsatt i kyrkan. Trots ivriga försäkringar från några av dem som vill se den nya orgeln ombyggd och påtvingad »tengbomfasaden», kan ingen garantera, att inte orgeln tar skada av en sådan ombyggnad.

De lokala antikvarierna vid länsstyrelsen, vilka inte själva besitter sakkunskap i orgelfrågor, ser uppenbarligen ingen möjlighet att ändra ståndpunkt, så länge man inte från Raä:s sida visar sig beredd att dra tillbaka propån om »tengbom-fasaden» alternativt att avstå från att kräva, att kammarrättens dom verkställs. Om än länsstyrelsen har det exekutiva uppdraget, är det därför avgörande att omtänkandet måste utgå från Raä, i praktiken från Dig personligen, då ju den underlydande personalen tycks oförmögen till detta.

Då denna fråga utan tvivel är normativ för flera andra liknande ärenden, i vilka Raä kommer i konflikt med brukarna/medborgarna, är det ofrånkomligt att den förs upp på chefsnivå. Om Dina riktlinjer för det antikvariska arbetet skall tillmätas någon reell betydelse, torde halmstadfallet vara ett av de mest flagranta, i vilka Du som riksantikvarie har ett ansvar för att ämbetets personal handlar i samstämmighet med brukarnas vilja. Jag uppmanar Dig därför att initiera en omprövning i saken, så att den nya orgeln äntligen lämnas i fred.

Vid ett sammanträde på länsstyrelsen i Halmstad i början av november 2007 framkom, att orgelbyggaren Peter van Rumpt vägrar att utföra ombyggnaden; han uppfattar kravet på rekonstruktion av »tengbom-fasaden» som absurt och i sak orimligt; han vill inte skända sitt eget konstverk. Att någon annan orgelbyggare med erforderlig konstnärlig och teknisk kompetens skulle inlåta sig på arbetet är osannolikt, då inte minst just orgelbyggare hör till dem som undertecknat petitionen på www.halmstadorgel.se. Likväl fortsätter de lokala antikvarierna hårdnackat att kräva en tidsplan för ombyggnaden. Därmed gör de sig själva ofrånkomligen till åtlöje och drar vanära över Riksantikvarieämbetet — och detta långt utanför landets gränser och bortom vår egen tid. Det står ämbetet givetvis fritt att framhärda, men Du bör då vara medveten om att priset — i form av förlorat anseende i den internationella orgelvärlden och även bland antikvariska instanser i andra länder — är mycket högt. Det sänker Raä:s trovärdighet även i många andra sammanhang.

Raä:s orgelsakkunnige har i media hävdat, att församlingen kunnat slippa ifrån kostnaden för en rekonstruerad och återuppsatt »tengbom-fasad», om man sett till att piporna inte blivit stulna. Denna föreställning synes alltfort omfattas av en del personer på Raä. Den är felaktig! Långt innan piporna stals, var allt material i den gamla fasaden utdömt av såväl Kyrkan som länsstyrelsen vid gemensam inspektion i Holland. Piporna var tillverkade av undermålig metall, och även trävirket (sånär som på några turellsocklar) befanns odugligt.

De lokala antikvarierna har i ortspressen hävdat, att kyrkorummets västparti måste bevaras intakt, då det skulle utgöra en omistlig »helhet», sådan Ivar Tengbom gestaltat den. Likväl har de själva godkänt andra ändringar (exempelvis en ny läktarbarriär och en trappa upp till läktaren) som gör att denna helhet inte längre föreligger. Västpartiets »helhet» är borta. Den föregavs av de lokala antikvarierna och Raä vara det starkaste argumentet för att bevara orgelfasaden. Länsstyrelsen har mig veterligt inte ens brytt sig om att kommentera förhållandet.

Att hävda att den gamla fasaden — som på intet sätt står i orgelstilistisk samklang med en klassiskt byggd orgel — måste påtvingas det nya instrumentet är således absurt.

Petitionen mot ombyggnad har samlat över 700 underskrifter. Att försöka negligera den förkrossande kritiken genom att påstå att den är »anonym» (med 700 namn!), lögnaktig (!) och irrelevant borde vara alltför grovt även för den som har taktiskt intresse av att förtiga kritiken. Enligt förljudande är sådana rykten i svang även i Raä närstående kretsar. Det är djupt ovärdigt. Petitionen är inte mitt privata krig mot ett mig misshagligt myndighetsbeslut; den är tillkommen på initiativ av internationella och nationella konsertorganister m. fl., som på ort och ställe blivit mycket upprörda av propåerna om att nytillverka och återuppsätta en kulissfasad, som inte i något avseende stämmer överens med den nya orgelns karaktär. Jag sände initialt ut texten till ett hundratal personer, inklusive dem som varit här och spelat på orgeln. Sekundärspridningen har varit enorm; jag har givetvis inte kunnat ha någon kontroll över den.

Sedan jag i höstas lämnade in petitionen på papper till Raä, då med 583 underskrifter av orgelexperter från hela världen, har ytterligare drygt 120 organister, orgelbyggare m. fl. skrivit på. Jag avstår från att denna gång bifoga denna namnlista på papper. På www.halmstadorgel.se finns alla namn och kommentarer tills vidare tillgängliga. Vreden bland undertecknarna är mycket stor och kritiken i kommentarerna helt förödande, vilket Du lätt själv kan konstatera.

I tidskrifterna Orgelforum och Kyrkomusikernas Tidning svallar nu och säkerligen en tid framöver en diskussion i saken. Jag förutsätter att Du tar Dig tid med att följa den. De angrepp, som riktas mot mig och petitionen, kommer efter hand att besvaras i resp. forum, i den mån kritiken är av sådan halt, att det är meningsfullt att lägga energi på den.

Under resans gång har åtskilliga mer eller mindre självutnämnda orgelkonsulter och andra lobbyister påverkat ärendet med metoder som ofta framstår som obskyra. Dessa intriger och andra förhållanden borde genomlysas ordentligt, även till priset av att någon eller några förlorar sin heder. Det är dock inte min sak. En »vitbok» (eller vad man nu vill kalla en sådan genomgång) måste komma från den/dem, som har kännedom om alla faser i historien och tillgång till alla dokument. Jag är inte »bulvan» åt Nikolai församling, som några insinuerar. Min uppgift är bara att ge röst åt dem i världen, som inte stillatigande låter ofärdiga myndighetsbeslut skada en orgel av högsta klass. Den bör få behålla sitt eget nuvarande utseende och inte maskeras med en ovidkommande »tengbomfasad». Det är också hög tid att den blir målad, så att den även i färgsättningen harmonierar med kyrkorummet.

Vi är många som med förväntan ser fram emot att Du nu bringar denna sak till ett förnuftigt slut!

Med vänlig hälsning,
Sören Angeldorff

© Sören Angeldorff 2008
 


tillbaka / back